I rullorna över Carl Gustav Skyttes dragonregemente finns år 1678 två gånger upptaget en löjtnant, som undertecknat en kompaniorder med namnet Fridrich Keij.



Fridrich Keijs namnteckning under kompaniorder 1678

"Pikturen vittnar om större färdighet att föra pallaschen än gåspennan. Han är åtskilligt före sin tid genom att använda små initialer och det sista j-et liknar mer ett tyskt Z med en plump över" (Mac Key).

"Carl Gustav Skyttes dragoner var ett värvat regemente sammanrafsat av diverse hemvändande legosoldater. Rullorna hänför sig till samma mönstring i Sissebäck i Blekinge den 1 juni 1678 och återfinns i Krigsarkivets serie rullor, volym 3 och 12. 1 kapten Johan Sigmundt von Schepings kompani finns Fridrich Keij som löjtnant och Gustav Campell som fänrik. Eftersom von Scheping då befann sig i arrest tjänstgjorde Keij som kompanichef. I den följande rullan för år 1680 har Keij försvunnit och Campell är löjtnant. Förutom dessa tre befäl, av vilka von Scheping sannolikt var tysk och Campell med säkerhet skotte, tycks större delen av kompaniet ha bestått av inhemskt folk. I varje fall var antalet skotska namn få". (Alf Åberg)

Regementet var förlagt till Kalmar under snapphanefejderna och då dessa upphörde indrogs förbandet. Vid indragningen tycks Fridrich ha stått utan arbete.

I rådhusrättens dombok i Kalmar förekommer han en gång 1679. Förhistorien till detta är följande:

Borgmästaren i Kalmar, Jonas Björk, vilken genom sin styvfars förmedling och utan några kvalifikationer erhållit kunglig fullmakt 1673 att efterträda denne, visade sig mycket snart olämplig som borgmästare. I slutet av år 1678 blev han "invecklad i en skandalös process med sina båda halvsystrar Catarina och Helena Mårtensdotter som anklagade honom för att ha bedragit dem vid arvskiftet efter fadern" (Mårten Hansson) skriver Gunnar Håkansson i "Kalmar och Kalmarbor under 1600-talet" 1944 och fortsätter "Förbittrad över stämningen inför rätta uppsökte Björk sina halvsystrar och pryglade dem blodiga med sitt spanskrör. De läto sig emellertid ej nöja med denna föga broderliga behandling" - det kan man möjligen förstå - "utan ryckte käppen från Björk, placerade honom med åtskillig möda i böjd ställning och läto därefter spanskröret dansa på hans egen rygg. Denna avstraffning var så grundlig att slutligen blodet frustade ur både mun och näsa på delikventen. Björk blev slutligen befriad från de rasande halvsystrarna av några tillskyndande personer "- en av dessa var Fridrich Keij - " och måste rymma valplatsen hånfullt kallad för kvinnohjälte och varnad att hädanefter ge sig i slagsmål med kvinnfolk". Borgmästaren avsattes 1680 från sitt ämbete, men det är en annan historia.

Den 13 juli 1685 blev Fridrich utnämnd till uppsyningsman över den olaga handeln och den 8 september 1686 rekommenderades han av landshövding Klerch hos öfverdirektören Silbercron till den vakanta strandridartjänsten vid Kalmar.

Enligt en anteckning upplåtes Södra Långgatan nr 39 - nuvarande 45 - 6 augusti 1684 till löjtnant Fridrich Keij att bebyggas men redan 7 september 1687 är den uppbyggda gården såld till fortifikationskassören Johan Dahlman och Fridrich hade sannolikt flyttat till frälsehemmanet Wijntorp.*

En intressant upplysning rörande Fridrich Keij och hans maka Elisabeth Hindrichsdotter finns i Södra Möre häradsrätts dombok § 8 19 november 1688.

"§ 8 Leutnanten Edell och manhafftigh Jacob Mitler efter fullmackt af den 18. ( - månad - ) uppå Leutnantskans Ehreborne hustru Elisabet Hindrichsdotter Keijs Wägnar, beswärar sigh öfver Pähr Olsson i Hageby, dhet han will tränga henne ifrån Bruuket uti Wijntorp frälsehemman, dehr hon doch intet uti laga tiidh är frånsagdh, uppå Pähr Olsons sijda som ock tillstädes är uppwijser Conrad Höijer, dess fullmächtige högwälborne Fru Ebba Kruus bref af den 7. augusti sidsledne med innehålldh att höstbem-te Fruus willia är att Bonden Pähr Olson skall blifva på gården och leutnantskan dädan flyttia, noch insinuerar han een copia af högwälborne Herr Amiral och landshöfdingen Hans Clercks ordres de dat.d. 5. sept näst afweekne till Befallningsman wälbet. Anders Knutsson att han skulle uppsäija leutnantskan Bruuket, doch intet uthan i laga tijdh att hon icke blifwer huuswill, Herr Leutnanten Mitler anklagar och Pär Olofson (!) för det han i höst steget till och sädt leutnantskans uppkiörde åcker, begiärandes att han för slijkt öfverwålldh laget plichta må, Pär deremot säger sigh intet bettre förstådt än föllgdt herrskapetz befallningh efter helst han och erhollit hans nåde landshöfdingens gunstige ordres att Leutnantskan skulle flyttia dädan.

*skall det möjligen vara Väntorp, Arby socken, Kalmar län?

Resol. såsom Pähr Olsson i Hageby intet gitter fulltyga dhet Leutnantskan Ehreborne Elisabet Hinderichsdotter i laga tijdh är afsagdh ifrån gården Wijntorp*, dhet doch änteligen frälseägarens, friherrinnans högwelborne Fruu Ebba Kruuses willia wahra lährer, emädan sahl. Leutnanten Keij lageligen är kommen dher inn, alltså finner Rätten skiälighdt sampt lagh 20 cap. Jordeballken L.L. ochsiälfve aequlteten lijkmätigdt wahra, dhet hon nästkommande ähr blifver på hemmanet, kunnandes Pähr Olufsson sedan efter höghb-de Frus willia och disposition komma dhertill, om icke Pähr elliest på annat sätt medh Lieutnantskan sig föreena gitter att hon honom Bruuket godhwilligdt uplåter."

Tydligen bodde änkan Elisabeth kvar på frälsehemmanet Wijntorp efter Fridrichs död. På de plöjda åkrarna sådde bonden Pähr Olsson i Hageby sin höstsäd sedan han fått löfte därom av ägarinnan Ebba Kruus. Pähr Olsson, som på några ställen kallas Olfsson eller Olufsson, avsåg också att flytta in på gården och i varje fall att änkan skulle lämna Wijntorp. Som motivering angavs en order från landshövdingen till befallningsmannen.

Elisabeth synes emellertid enligt gällande lag eller sedvänja ha full rätt att helt disponera Wijntorp eftersom hon icke blivit uppsagd. Rättegången får väl anses innebära en uppsägning, men rätten ger henne ett års uppsägningstid.

Med vad rätt hade då Fridrich tillträtt hemmanet? Ägde eller arrenderade det gjorde han alltså inte. Var det möjligen såsom avdankad ryttare han enligt bestämmelserna för ryttarbruken hade bosatt sig där eller var det såsom uppsyningsman? Här borde ytterligare forskning kunna ge några ledtrådar rörande Fridrich.

Avskrift av domstolshandlingarna finns i Mac Keys samlingar, domboken finns i Vadstena landsarkiv. För studium av tidsmiljön rekommenderas Säljes bok "KustridareC och Alf Åbergs "Snapphanarna".

Fridrich hade 19 mars 1677 gift sig med den sannolikt välbärgade handlaredottern Elisabeth Henricsdoter Pihlman från Kalmar. I äktenskapet föddes tre söner. En av dem dog samma år han föddes 1680. Han begravdes på Dörby begravningsplats och "man ringde i domkyrkan" den 1/2 1680. Hans namn, om han nu hann döpas, är okänt. Den andre sonen döptes till Henricus efter sin morfar. Om honom finns antecknat att han som tioåring insattes i skolan den 5 mars 1691. Hans vidare öden är okända. Troligen dog han ung och ogift. Den tredje sonen föddes 1686 och döptes till Jacob.





Kunhults gård, huvudbyggnaden ombyggs omkring 1850


Fridrich dog 11 september 1687 under ett besök på Kunhults gård norr om Eksjö. Gården beboddes av assessor Paul Aschling, som var släkt med Elisabeth. Den ligger norr om Kunhultssjön och hör sedan 1712 till Bordsjö Fidiekommiss.

Havton skriver "Denna Fredric Key blef d. 19 Mars 1679 gift i Calmar med Elisabeth Henricsdotter, och lärer ha bott där ty i Calmar Kyrkobok nämnes en Fred. Key hafver dödt 1687, som väl kan hafva varit denna Fridric, hvilken under en resa till Kunhult där mötte döden".

Elisabeth gifte sedermera om sig med en annan löjtnant, Erik Streng. Denne stupade troligen under Karl X1I:s fanor 1705. Elisabeth dog 1735 och torde då ha varit omkring 85 år.

Den åldriga dam, som åt Johan och Fredrik Key skrev det förut omnämnda intyget, Magdalena Ehrenbielke, var dotter till Paul Aschling. Modern hette Magdalena Swijnfoot. Dottern bodde sedermera kvar på Kunhult 1765, över nittio år gammal, då hon intygade att Fridrich var av "adelig skotsk extraktion".

Uppgifterna om Fridrich och Elisabeth är hämtade ur diverse handlingar i Kalmar läns museum, bland annat de så kallade Westrinska samlingarna och ur lektor Fabian Baehrendtz anteckningar.